Just nu har diskussionen en tydlig slagsida mot rättvisa och psykologiska test. Och där blandas två helt olika begrepp ofta ihop: det som känns rättvist och det som faktiskt är mätbara, systematiska fel – det vi kallar bias. Jag beskriver nedan grunderna för rättvisa (fairness eller unfairness) och systematiska fel (bias) utifrån en nyligen utgiven bok i ämnet. Förhoppningen är att du nästa gång du läser ett inlägg här på LinkedIn lättare ska kunna avgöra om det handlar om en personlig upplevelse av rättvisa eller om något som faktiskt går att kontrollera faktamässigt.
Rättvisa är INTE ett tekniskt psykometriskt begrepp. Det handlar om hur människor känner inför exempelvis ett test – om det upplevs rimligt, begripligt och relevant, eller för kandidaten själv, helt enkelt om det känns rättvist att man får jobbet. Rättvisa är därför en värdering, en subjektiv upplevelse, inte ett mätbart faktum. Psykologiska test upplevs dessutom ofta som mindre ”sociala” eftersom kandidaten möter ett standardiserat instrument snarare än en annan person. För många minskar det upplevelsen av rättvisa – för andra är det precis tvärtom. Vissa kandidater föredrar att slippa det sociala spelet och trivs bättre med ett neutralt, opersonligt och standardiserat test. De rösterna hörs dock sällan i debatten.
Systematiska fel (bias) däremot är ett tekniskt psykometriskt begrepp. Det handlar om huruvida ett testresultat betyder samma sak för olika personer och grupper. Om två personer får 50 poäng på samma psykologiska test ska det innebära att de har ungefär samma sannolikhet att prestera på en viss nivå i jobbet. Om resultatet betyder olika saker för olika grupper uppstår systematiska fel. Detta går att undersöka – och ger ett objektivt svar på om det finns bias eller inte.
Varför spelar detta någon roll?
Därför att rättvisa handlar om upplevelser, medan bias handlar om fakta. När dessa begrepp blandas ihop blir diskussionen otydlig och risken är stor att organisationer börjar optimera sina metoder för att kännas rättvisa, istället för att faktiskt vara träffsäkra, korrekta och fria från systematiska fel.
Det centrala budskapet är enkelt: rättvisa handlar om subjektiva upplevelser och värderingar, medan bias handlar om mätbara, systematiska fel. Urvalsbeslut blir inte bättre av att en metod känns rättvis – urval blir bättre när det är korrekt, träffsäkert och objektivt.
Nästa gång du ger dig in i debatten om psykologiska test och deras användning i urval – ställ gärna den här frågan först: Pratar vi nu om upplevd rättvisa, eller om systematisk träffsäkerhet?
Referens
Sjöberg, A. (2025). Twenty questions about employment testing fairness and bias in Sweden. In W. Arthur Jr., D. Doverspike, & B. D. Schulte (Eds.), The Cambridge handbook of global perspectives on the definition, assessment, and reduction of bias and unfairness in employment (pp. 427–438). Cambridge University Press.
.svg)
.png)
